I mitten av 1700-talet
hade man i USA börjat använda valolja som gjordes av valspäck i stor
skala. Valolja användes till tillverkning av stearinljus och
industrialiseringen krävde belysning varför efterfrågan på valolja ökade
och därmed även jakten på valar ökade kraftigt på 1800-talet. Detta
drabbade grönlandsvalen hårt.
Under 1700-talet och 1800-talet var det en stor
slakt på Grönlandsval. Se diagrammet nedan, det undre. Detta diagram går
fram till 1800-talet och fångsterna minskade ända fram till 1831.
Därefter upphörde de kommersiella fångsterna. Grönlandsvalen förklarades
officiellt utdöd runt Svalbard 1911.
I början på 1600-talet beräknades populationen av
valar som fanns från östra Grönland – Svalbard -Barents Hav till omkring
50 000. Det finns ytterligare tre populationer av Grönlandsval.
Kring Berings Sund och Alaska som är den största
idag, men som allra minst beräknades till ca 3000 individer. Nu finns
det ca 17000 enligt vissa uppgifter. Denna population har tredubblats
sedan 1978. De andra populationerna är mycket små, kring Svalbard max
ett par hundra men det ökar. (Hur många det finns i olika populationer
verkar vara lite motsägande)
Diagram nedan för återhämtning av denna
population Kring Berings Sund.
Några årtal i jakten på Grönlandsval i östra
Arktis
Hur kunde då dessa arktiska vatten föda en sådan
stor population av Grönlandsvalar på exempelvis 1700-talet.
Det var mer öppet vatten kring Svalbard under
perioder på 1700-talet än under 1800-talet vilket var positivt för
Grönlandsvalen. Mer öppet vatten betyder mer planktonproduktion och mer
småräkor som valarna silar och äter. Mellan 1680 – 1790 var
sommarisranden i Arktis längre norrut något som det även är idag.
https://polarresearch.net/index.php/polar/article/view/2254
I denna
artikel
sägs det också
att ”The peak of the Spitsbergen whaling period, between 1680 and 1790,
coincided with an era during which the minimum (August–September) ice
edge was north of 80N for extended periods, a situation similar to that
observed during the last 15 years (Fig. 2). The subsequent near
extinction of these whales coincided with a period of rapid expansion of
the autumn ice edge from around 1790, when the border of the minimum
sea-ice cover expanded some 500 km southwards to around 76N within a few
years (Fig. 2)”.
Se också
Var då Grönlandsvalen kring Svalbard helt utrotad i slutet på 1800-talet eller var det kanske så att med klimatförsämringen och mer is så försvann dessa valar till annat område?
