Den intressanta resan som slutade så snöpligt
Man skulle dokumentera klimatförändringar genom
att följa i Ahlmanexpeditionens spår vilken ägde rum på 1930-talet.
Man räknade med att få se smältande glaciärer,
att det var isfritt i vattnen runt Svalbard.
Men det gick inte så bra. Fartyget fastnade i
isen.
Det var tvärtom mot det man väntade sig.
Ahlman var den berömde svenska glaciologen,
ledande i världen under mellankrigstiden. Hur var det då år 1931 på
Ahlmans tid med glaciärerna på Svalbard?
En artikel i Svd från år 1938 sammanfattade
Ahlmans och andra glaciologers erfarenheterfrån Svalbard.
”Glaciärerna sjunka ihop och draga sig tillbaka,
drivisen har minskat så starkt, att man skulle kunna skeppa kolen från
gruvorna vid Isfjorden hela året runt, medan detta var möjligt blott
under tre månader för något årtionde sedan; djurlivet har intensifierats
och sjöfågel övervintrar på platser, som tidigare lågo fullständigt öde,
torsken går till i stora mängder, där den förut helt saknats eller
funnits endast sparsamt.
Från Grönland mäla de senaste nyheterna, att så
litet snö som i sommar har man aldrig sett på ostkusten, och glaciärisen
håller på att försvinna ur fjordarna. På södra delen av västkusten har
torskfisket åter blommat upp efter att under flera år ha legat nere……….
Den svensk-norska arktiska expeditionen 1931
konstaterade att inlandsisen på Nordostlandet, eller den stora ö som är
belägen mellan Spetsbergen och Vitön, var stadd i utdöende. Våra
efterföljare inom området,Oxfordexpeditionen 1935-36, icke blott
bekräftade detta utan fann även att huvudparten av isen verkligen var
död. Genom noggranna undersökningar av den norsk-svenska
Spetsbergsexpeditionen 1934 konstaterades, att Fjortonde juli-glaciären,
som har en areal av 93 kvkm, under vintern 1933-34 tillfördes 79
millioner kubikmeter vatten i form av snö men att den sommaren 1934
förlorade 113 millioner genom smältning. Ett sådant deficit på 34
millioner kubikmeter i glaciärens materialhushållning eller budget är så
stort, att fortsatte det under de närmaste decennierna, skulle glaciären
icke längre existera i sin nuvarande utformning. Liksom flertalet andra
glaciärer har Fjortonde juli-glaciärens ismassa för varje år blivit allt
tunnare och dess kant har varit stadd i tillbakagång. Redan för ett
kvartsekel sedan påpekade prof. G. De Geer, att de ändmoräner, som
förekomma icke långt utanför de nuvarande glaciärbrämen, markera deras
största utbredning sedan istidens slut. Detta stadium var för åtminstone
ett stort antal av Spetsbergens glaciärer rådande så sent som under
första hälften eller mitten av 1800-talet………
Detta är dock intet mot vad Spetsbergen har att
uppvisa. Sedan 1918 har medeltemperaturen under vintern stigit med hela
sju grader, och medan man förr hade ända till 50 köldgrader kommer man
nu sällan lägre än till 30 grader. I förhållande till medeltemperaturen
sedan 1860-talet är förändringen särskilt för februari månad ännu mycket
större. För sommaren har däremot temperaturökningen varit betydligt
mindre.
Vad var då orsaken
till den klimatförändring som på den tiden kallades klimatförbättring?
Denna artikel i Svd
som faktiskt ärskriven av Ahlman själv fortsätter så här:
”Ett par tyska forskare ha också påvisat att
under perioden 1911–20 en ökning av aktiviteten i atmosfären ägt rum i
förhållande till föregående decennier, och att denna ökning under tiden
1921-30 blivit ytterligare förstärkt och sträckt sina verkningar ända
upp till de höga breddgrader, på vilka Spetsbergen är beläget. Denna
ökade aktivitet i lufthavet har sin närmaste orsak i en sänkning av
lufttrycket inom de områden, där Island ligger, och en ökning av detta
tryck omkring vändkretsarna. De därmed följande förstärkta vindarna
kunna väl tänkas både ha satt större fart på Golfströmmen, så att mer
värme och saltare vatten av den förts upp ända till Spetsbergen,
samtidigt som den direkt med vindarna framförda värmemängden från
sydligare breddgrader till nordligare blivit mer omfattande.”
Golfströmmen med dess vindar styrs av vad
lågtrycken finns och då ledde detta till att mer varmt och salt vatten
fördes upp mot Svalbard.
Läs hela artikeln
här
https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen
Medlemmarna i dagens expedition med M/S Malmö
hade kanske tänkt att få se samma sak som glaciologerna så på 1930-talet
men i stället fångades de av isen. De räddades med helikopter.
Mer att läsa om
Ahlman
http://lagmansnatursida.se/scroll/Klimatforbattringarna%20och%20Hans%20W.pdf