Dagens bild 28 november 2018
Fynd av växtplatser för stora ekar upp i fjällvärlden där det nu
bara finns fjällbjörkskog. Fyndplatsens höjdnivå är omkring 500 meter
över ekens naturliga nutida trädgräns i södra Norrland. Det var varmare
förr i tiden.
|
Läs artikeln ”När eken växte vild i
fjällen – en varmare och rikare tid” På platsen mitt i bilden påträffades kraftig ekbark. Se och läs mer https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1203145/FULLTEXT01.pdf
Citat från artikeln.
”Rent intuitivt är det
svårt att tänka sig att eken en gång i tiden vuxit i den karga och
utsatta miljö som idag präglar fyndplatsen. Skillnaden i utbredning
mellan då och nu kan med viss försiktighet översättas i
temperaturförändring. Utgångspunkten är då att temperaturen under
sommarmånaderna rent generellt avtar med 0,6 °C per 100 meters
höjdstigning. En höjdskillnad på 500 meter, som i detta fall, skulle
innebära att somrarna för 8000 år sedan kan ha varit omkring 3,5 °C
varmare än idag. Med hänsyn tagen till en kontinuerligt avkylande
landhöjning bör sistnämnda siffra reduceras till 2,2 °C. Det är en
tolkning som överensstämmer väl med kvantitativa klimatrekonstruktioner
baserade på tallens trädgränsutveckling i samma område (Kullman 2012b,
Kullman & Öberg 2015). De aktuella resultaten visar att
vegetationshistorisk forskning inte längre kan baseras enbart på
pollenanalys, en metod vars användare hittills ofta ansett sig ha
tolkningsföreträde i hit hörande frågor (Barnekow 1999, Birks m.fl.
2005). Megafossilanalys ger ett ”skelett” av säkra hållpunkter, på vilka
pollenanalytiska tolkningar kan ”hängas” för att ge en mer fullständig
och kvantitativt trovärdig bild av vegetationsutvecklingen (Kullman
2008b). Frågan har aktualiserats under senare tid då det visat sig att
pollenanalys har misslyckats med att upptäcka att granen var en tidig
invandrare i Skandinavien, vilket visats med daterade makro- och
megafossil (Kullman 2002, 2008b).”
|