Bilden av Oden tagen av en av mina elever som fick resa upp till Arktis.

Denna svenska isbrytare är unik i världen, extra stark men även utrustad för forskning.

En reporter vid namnJörgen Städje kallarisbrytaren Ode för havens knytnäve.

”Översiktligt kan isbrytaren Oden beskrivas som en järnnäve på 18 megawatt som med full fart smockar till isen så att den stänker åt alla håll och backar och tar sats och gör om det gång på gång. Ovanpå detta kraftpaket finns bostäder för besättning och polarforskare, laboratorier, förströelse, god mat och trevligheter, toppat med en icke föraktlig kommunikationsanläggning.”
Se https://www.idg.se/2.1085/1.599012/isbrytaren-oden-havens-knytnave

Varje sommar tuffar Oden upp i Arktis och utför viktig forskning. I år skulle luften vid själva nordpolen undersökas. Kaptenen har skrivit rapporter från isbrytaren om bla isläget.

Den nionde augusti kom följande rapport:I inledningen läser vi ”Vi kämpar med isen som är ca 90-100% koncentrerad, är tjock och kompakt. Detta i mitt högst ovetenskapliga perspektiv som navigatör, men jag har ju varit här uppe förr och inte sett dessa förhållanden sedan 2005.”

Vidare skriver han: ”Navigation Som jag nämnde i texten ovan har det varit väldigt kompakt is, jag har inte sett liknande förhållanden sedan 2005. 2016, som var förra gången när Oden var så här långt norrut gick det på ca 5 dagar från iskanten till denna latitud med snittfart på dryga 6 knop. Det har tagit betydligt längre tid denna gång och med en snittfart på ungefär 3 knop. Vi är i skrivande stund ca 45 Nm (83km)från Nordpolen. När isen bjuder på detta motstånd blir man som is-navigatör glad, då det konstant varit dystra nyheter om ”extremt liten is utbredning i Arktis” ”Isfritt i Norra Polarhavet” ”isbjörnarna drunknar” ”rederier som planerar rutter över Nordpolen”. Ja, det är då inga isbjörnar som drunknar här. Det kanske till och med är så att det kan vara svårt att få ner tassarna i vattnet. Vi är för högt upp på jordklotet för att det ska finnas bra satellitbilder att ta hjälp av, så det som finns till vår hjälp nu är helikoptern. Vi kör ogärna i blindo och skulle vi köra slut på vår helikopter-rek så stannar vi hellre, om inte vädret medger flygning. Att man stoppar då beror på vi faktiskt inte ser om vi skulle köra in i ett område med extremt svår is som kan göra att vi får svårt att fortsätta, vända eller rent av fastna. Jag hade inte tvekat under tidigare expeditioner att fortsätta utan helikopter-rek, men i rådande isomständigheter är det oklokt. Vi använder faktiskt Odens alla resurser och system för att ta oss fram. Vädret har varit vad man kan förvänta sig av sommaren i Arktis, runt 1-0°C i luften och ca -1°C i vattnet, sikten varierar mellan dålig till riktigt dålig och vid några enstaka tillfällen riktigt fint. Vi måste passa på att flyga väg så fort tillfälle ges, så vi hela tiden vet vart vi ska.

”Det var några dagar sedan vi kunde gå upp på lite höjd och få ett perspektiv av omgivningarna, men tack vare dimman som råder i olika grader av täthet så flyger mest på 30-100m höjd. Vi önskar oss att komma upp på i alla fall 1000m, så vi kan börja spana isflak. Vi har otrolig glädje av våra helikopterrekar där vi finner lättaste vägen genom isen samt vilka områden vi ska undvika. Detta sparar stora mängder bränsle och sparar på fartyget om man slipper forcera de svåraste områdena. Man kan ju tycka att det kan vara lätt att se hur isen ser ut från Odens brygga som befinner sig ca 25 meter från isen, men det är ändå svårt att hitta rätt väg när isen är så pass tätt koncentrerad som i år. Vallarna är allt mellan någon meter till över 10 meter höga. Den dåliga mjölkiga sikten med den vita isen som bas flyter allt ihop och det blir svårt att avgöra storlek på hindren som isen erbjuder. Vi har en jättebra radar, men i radarn ger en 10 meter hög vall radarskugga, då det ser ut som det finns en fin pöl med öppet vatten på andra sida vallen och man tror att det bara är en liten kant med en pöl bakom.

http://www.sjofartsverket.se/pages/111200/Veckobrev%20fr%C3%A5n%20Isbrytaren%20Oden%202018-08-09.pdf

I ett senare brev återkommer han till detta med den besvärliga isen.

”Som jag konstaterat i tidigare brev är istäcket fortfarande väldigt kompakt och kraftigt. I vårt letande av det perfekta flaket så passerade vi Nordpolsområdet, men vi kom inte hela vägen fram på grund av att isen helt enkelt var för besvärlig och solid. Vi kom inte närmre Nordpolen än N89°53,5’ E039°55,0’ men med bara 6,5 Nm från Nordpolen är det nära nog att räknas som Nordpolen, då isentillfälligt låg som en kontinent över Nordpolen.”

http://www.sjofartsverket.se/pages/111200/Veckobrev%20fr%C3%A5n%20Isbrytaren%20Oden%202018-08-22.pdf

Mer om Odens forskningsresor kan du läsa på:

https://polarforskningsportalen.se/arktis/expeditioner/arctic-ocean-2018/bloggar

Under senare del av expeditionen blev det mer närkontakt med isbjörnar bland instrumenten. Oden hade med sig isbjörnsvakter.

På denna sida kan du se fler isbjörnsbilder.

http://www.sjofartsverket.se/pages/111200/Veckobrev%20fr%C3%A5n%20Isbrytaren%20Oden%202018-08-09.pdf

Även SVT tog upp detta med den tjocka isen:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/isbrytaren-oden-ute-pa-forskningsexpedition

Även när mina elever var där sommaren 2008 fick de höra att isen var tjock!