Ringhals kärnkraftverk, där två aggregat skall stoppas år 2020.

Saxat från http://klimatsans.com/2018/03/15/sverige-riskerar-elbrist/

Innevarande vinter visar på vindkraftens stora brister som energikälla. Långa tider har vindarna uteblivit och produktionen varit under 3% av den installerade effekten. Samtidigt har det inte heller blåst i Danmark som varit helt beroende av upp till 30% import för att klara elförsörjningen. Där har man små reserver kvar i form av äldre fossilkraft.

Kallare väder inföll först i början av februari och elförbrukningen uppgick den 5 februari till drygt 25000 MW. Detta är ca 2 000 MW under det tidigare högsta värdet.

Tas tidpunkten kl 17 denna dag som exempel så var produktionsfördelningen då: 13 100 MW vattenkraft, 8 600 MW kärnkraft, 2 600 MW övrig värmekraft + ospecificerat, 500 MW vindkraft och 200 MW import.

Vattenkraftens installerade effekt är 16 000 MW men detta kan aldrig nås pga hydrologiska och administrativa hinder (ingen gemensam produktionsledning finns utan varje ägare bestämmer själv). Troligen är 13 500 MW ett maxvärde.

Kärnkraften producerade maximalt på de åtta aggregat som fortfarande är i drift.

Vindkraften gav vid nästan vindstilla 500 MW med installerad kapacitet på 6 500 MW. Lägsta observerade värde senare i månaden är under 130 MW (22/2) och nästan varje månad är lägsta värdet under 300 MW. I Danmark gav vindkraften ett dygn bara 30–100 MW med nästan lika mycket installerad effekt som i Sverige. Tidvis har vindkraften i både Sverige och Danmark täckt under 1% av elbehovet trots den enorma utbyggnaden.

Elpriset på börsen ligger vanligen på nivån 30 öre/kWh men var den 5/2 upp till tre gånger högre. Särskilt Sydsverige kan få högt pris.

Senare i februari var elförbrukningen över 26 000 MW. Högsta kraftvärdet på börsen har tillfälligt varit ca 200 öre/kWh.

Leveranssäkerheten i elförsörjningen försämras snabbt när fyra kärnkraftsaggregat tillåts stoppas i förtid. Energikommissionens slutrapport från år 2016 heter ”Kraftsamling för framtidens energi”. Rapporten hyllades av alla politiker och media, antagligen för att man lyckats komma överens för innehållet och konsekvenserna begrep man antagligen mindre eller inget av. Kommissionen tror att kärnkraften kan ersättas med väderberoende el från vind och sol samt biobränslen i kraftvärmeverk tillsammans med att konsumenterna skall förmås reglera sitt eluttag.  Ingen annan ny produktion föreslås heller när resterande kärnkraft avvecklas.

Kärnkraftsaggregaten Oskarshamn 1 och 2 har redan stoppats. Senast 2020 skall ytterligare två kärnkraftsaggregat (Ringhals 1 och 2) stoppas med nära 2000 MW. Leveranssäkerheten kan nog upprätthållas med sex kärnkraftsaggregat men problemen uppstår när ett eller två är ur drift. Driftreserven skall alltid tillåta att största enhet kan falla bort, i detta fall Oskarshamn 3 på 1 500 MW. Men man måste även räkna med att något ytterligare aggregat kan vara avställt längre tid för reparation eller ombyggnad.

För de flesta borde det vara obegripligt att elförsörjningen skall försämras på detta sätt helt i onödan. De fyra kärnkraftsaggregaten som stoppas i förtid – varav två ägs av staten – skulle kunna drivas i ytterligare ett par decennier efter komplettering av kylutrustningen. Det skulle ge lägre elpris för alla innevånare och högre leveranssäkerhet. Miljömässigt innebär även stoppen att kolanvändningen i andra länder ökar ungefär lika mycket.

Elbrist har vi inte haft i Sverige sedan år 1970. Då hade vi förbud för viss elanvändning under ett par månader i början av året och sparkampanj. Orsaken var kombinationen två torra år i rad, fel på ett par nya oljekraftverk samt kall vinter med snabbt växande elförbrukning. Då var det brist på energi men nu blir det främst effektbrist vid hög belastning. Skulle detta inträffa kan vi räkna med s k ‘roterande frånkoppling’ av abonnenter – ett par timmar i taget för olika samhällen.

Sivert Göthlin

Tidigare ansvarig för Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet

+ – + – + – +

När ett kollektiv skall bestämma, blir det oftast så att inga beslut kan tas förrän de minst kunniga i församlingen, vilka ofta också är de mest senfärdiga i logiken, har förstått att “något drastiskt” måste göras. För elmarknaden betyder det att politikerna inte gör det nödvändiga, förrän “strömmen gått” så att det blivit mörkt i stora delar av landet. Det har vi tydligast sett i South Australia, men även i Belgien och USA.

Våra svenska politiker är inte smartare. De går nu beslutsamt fram på den väg som leder till “black-out”.

Möjligen kan höstens val ge några politiker sådan skrämselhicka att de tar reson med förnuftet. Det kräver dock att vi väljare markerar mycket tydligt.