Dagens bild  onsdag 29 november 2017

Vår feministiska regering som än en gång har omyndigförklarat sig själv.

Nordstjärneorden är en svensk kunglig orden som utdelas till medlemmar av det svenska kungahuset samt, på beslut av regeringen, till utländska medborgare eller statslösa personer som gjort personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse. Orden delas formellt ut av Kungl. Maj:ts orden som är de svenska statsordnarnas gemensamma organisation. Stormästare för Nordstjärneorden är Sveriges monark.

Detta är en orden som inga vanliga svenskar kan få hur mycket de än betyder för landet. Sveriges feministiska regering delade ut denna till en fransos som varit Stockholms främste kvinnojägare under de senaste 20-30 åren. Och inte bara kvinnojägare!

Ha är nu också anklagad för en lång serie med våldtäkter. Se DN https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-skandalen-med-kulturprofilen-ar-svenska-akademiens-djupaste-kris/

Se några väl avvägda kommentarer:

https://parnassen.wordpress.com/2017/11/23/kulturprofilen-jean-claude-arnault-portas-fran-nobelmiddagen-satan-city-levererar/

http://www.helahancock.se/livet/alla-kande-kladan/

Samt https://ledarsidorna.se/2017/11/kulturprofilen-det-kan-lona-sig-att-vara-tillmotesgaende/

Där Ann Heberlein skriver: Själv har jag ätit middag med herr Kulturprofil vid några tillfällen, på tu man hand och i sällskap med andra. Jag har också besökt hans beryktade svitfester som traditionsenligt går av stapeln på bokmässans fredag kväll, i en av de större sviterna på Park Hotell. Han har alltid varit mycket trevlig och korrekt mot mig – och på ett gentlemannamässigt sätt accepterat mitt avvisande av hans invit till en mer intim aktivitet, så att säga. Jag har aldrig sett honom tvinga sig på någon.

Faktum är att åtminstone fyra av mina väninnor helt frivilligt legat med honom. De var bedårade av denne man. Själv tänkte jag att de egentligen var mer intresserade av hans fru, akademiledamoten, än av honom. De ville vara hon, mer än de ville ha honom – men det är naturligtvis bara en spekulation baserat på min kännedom om kvinnlig psykologi.

Trots att jag inte själv bevittnat att Kulturprofilen trakasserat någon eller tvingat sig på någon har jag inte anledning att betvivla det som de arton kvinnorna berättar om i Mathilda Gustavssons reportage i DN. Mitt ärende är inte att varken försvara Kulturprofilen eller ifrågasätta berättelserna om övergrepp och trakasserier. Det är något annat som “skaver”, något annat jag sett som gör mig betänksam.

Mer än en kvinna som legat med Kulturprofilen har blivit rikligt belönad av – tada! – Svenska Akademin. Priser, stipendier, positioner. Det har lönat sig att vara tillmötesgående mot mannen som är gift med en akademiledamot och bästa vän med en annan ledamot i akademin. Hur kan det komma sig, tro? Hur stort inflytande har Kulturprofilen haft över Svenska Akademins arbete? Hur mycket har övriga ledamöter känt till om hans relationer med de kvinnor som tilldelats ära och pengar av svenska akademin? Det är något som luktar väldigt illa. Något som ruttnar i den finaste salonger av alla fina salonger.

Är kulturetablissemanget i Stockholm något som saknar kulturell förfining?

En insändare av en kvinna formulerar det så här:

Varje dag kommer nya avslöjanden. I snart sagt alla branscher vittnar kvinnor om övergrepp. Män har tagit sig friheter: kladdat, varit sexistiskt nedlåtande och i värsta fall våldtagit.

Nu är alla överraskade. Chockerade. För ingen visste något, ingen har sett något, inte cheferna – och inte heller kollegorna.

Jag undrar helt stillsamt hur det kan komma sig att kvinnor stillatigande kunnat ta emot så mycket skit. Om man nu inte kunnat göra något för egen hand, varför har man inte talat om sina upplevelser kollegor emellan och därefter tillsammans lyft frågan? Har inte kvinnor så mycket förtroende för varandra att de tillsammans skulle vilja ta itu med en så allvarlig fråga? Vart tog kvinnosolidariteten vägen? Systerskapet?

Det är märkligt och skrämmande att alla dessa självständiga och självsäkra (ofta kända) kvinnor gjort sig själva till hjälplösa, tigande offer. Ett förhållningssätt som rimmar dåligt med innebörden man vanligen lägger i ordet feminism.

Det som oroar mig allra mest med #Metoo-upproret är just detta: Är feminismen bara en illusion? Är kvinnan i själva verket en svag, osjälvständig stackars varelse som utan invändningar låter andra (män) styra sitt liv?  

Är feminism ett tomt men ändå positivt värdeladdat begrepp som medvetna personer gärna brukar sig av, som parfym, ungefär?

Vad är egentligen feminism? Finns det på riktigt?

Julietta