Dagens bild 3 april 2017
Om de icke-objektiva
journalisterna som gör Public Service, lyssna!
|
En intervju med författaren och
journalisten Jens Ganman från DGS-TV. ”Jag blir dum i
huvudet av att lyssna på P1 och titta på SVT” säger han, varför, jo det
är aktivismen som kommit in i public service. Journalister i hans ålder
är ofta historielösa och obildade, kan inte se sambanden osv. Han myntar
sedan ett nytt uttryck när kan kommer in på satirens roll i samhället,
”ståuppaktivister”. Nedan ett exempel på en sådan och bilden är hämtad
från ”Steget efter”. Det är egentligen fråga om mångmiljonärer som
sätter upp pekfingret och vill vara folkuppfostrare. Satiriker ska
sparka uppåt men dessa sparkar nedåt istället säger han.
Jens rekommenderar boken ”Det infantila samhället” av Carl Hamilton.
Se recensionen
http://www.dn.se/nyheter/sverige/silikonbrost-och-kepsar-hot-mot-pappa-hamiltons-varld/
Han
rekommanderer även artikeln ”jag är åsiktskorridoren av Ann-Charlotte
Marteus.
Infantila politiker är Alice Bah-Kunke, Gustav fridolin och Annie Lööf
enligt honom och jag håller med.
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-jag-som-ar-asiktskorridoren/
"Sverige blev inte som Danmark, tack och lov. Kanske hjälpte
åsiktskorridoren. Men priset blev högt: självcensur på bred front,
rädsla för att undersöka verkligheten förbehållslöst, minskad tilltro
till argumentens makt. Och som resultat en fördummad offentlighet,
moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats
och åtgärdats för länge sedan.
Det blev en dyr korridor”.
Hon skriver ”Sverige blev inte som Danmark, tack och lov. Kanske hjälpte
åsiktskorridoren.”
Hon försöker hitta på
någon nytta med åsiktskorridoren och det blir än en gång en svensk
journalist som hackar på Danmark, ett land som vissa svenskar alltid
vill peka finger åt.
Det värsta var ju annars Lena Sundström som en gång i tiden försökte
skriva ned det danska samhället,
påhejad av andra pk-journalister, i sin bok
om Danmark. |