Dagens bild

Några exempel på variationen inom nötkreaturen.

Vidare läser vi i artikeln om uroxen:

”– Hur de här djuren ser ut är egentligen ganska ointressant. Det viktiga är funktionen som uroxen hade i landskapet, för det är mycket biologisk mångfald som är knuten till stora gräsätare, säger han.”

Kommentar: då går det ju lika bra svensk lantraser tycket jag. Hereforddjur är exempelvis för tunga fick jag reda på en gång a v en person som arbetade vid länsstyrelsen och som besökte min skola och föreläste för mina elever om betesdjur och biologisk mångfald. Uroxen tror jag också är för tung för att vara så effektiv.

”Carl-Gustaf Thulin berättar att vi i Sverige och Europa har brist på stora, vilda djur som framför allt äter gräs. Älgar och rådjur betar selektivt på buskar och förändrar inte landskapet på det sätt som uroxar, visenter eller vildhästar gjorde. Deras intensiva betande gynnade mängder av örter och blommor som i dag är hotade eller har försvunnit. En återskapad uroxe skulle kunna åtgärda det problemet.”

Kommentar: Visst vi har brist på gräsätare i vår natur, det är väldigt tomt i våra hagar som en följd av vår jordbrukspolitik. Vi behöver mat, vi har nötkreatur som kan beta. Varför inte använda det vi har. Vi har dock en propaganda emot att äta kött även naturbeteskött se http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka52/db15dec21.htm http://www.atl.nu/lantbruk/coops-kottreklam-uppror/

Dessutom vilka arter är det som inte bara är hotade utan även försvunnit som skulle ha gynnats av uroxen?

Hotade arter i skogen är överdrivet enligt uppgifter från SLU-forskare http://blogg.slu.se/forskarbloggen/risken-med-artutdoende-i-skogen-overdrivs/

Vidare i FoF:

”Själv har han större förhoppningar på visenten, den europeiska bisonen som också har varit på väg att dö ut – men som lyckats klara sig. I dag finns det vilda visenter i bland annat Polen, och Carl-Gustaf Thulin tror att de skulle kunna bli viktiga i den svenska naturen.

– Inom 20 år ska vi ha kommit i gång med en återintroduktion av visenter och kanske till och med ha börjat släppa ut dem. När det gäller utdöda arter, som uroxar och vildhästar, så är det mycket svårare och kommer kanske att ta längre tid. Men jag tycker att man ska vara förhoppningsfull och tänka i de här banorna. Det som vi upplever som begränsningar i dag kanske inte är det om 20 år, säger han.”

”Skulle du vilja se något uroxeliknande i den svenska naturen?

– Absolut. Om jag fick bestämma skulle vi förvilda både hästar och kossor, förutom att återintroducera visenten, säger Carl-Gustaf Thulin.”

Var ska man då i framtiden lättast kunna få se uroxar? Det troligaste är att Carl-Gusaf Thulin i framtiden får spana in uroxarna på böndernas åkrar. Som Brand framhåller i sin uppsats, att uroxen föredrar öppna marker vilket också har visats genom isotopstudier.

Här ser vi tydligt konflikten mellan stad och landsbygd. I staden har vi en konsumtionskultur och på landsbygden en produktionskultur. Landsbygdsbefolkningen använder naturen som en produktionsresurs medan stadsbefolkningen som arbetar för det mesta instängda i sina rum och går ut för att konsumera på krogar och teater och ibland vill de konsumera ”vildmarksupplevelser”. De vill ha mer att titta på och uppleva. Det har nu gått ett par generationer sedan deras förfäder gick bakom plogen,kontakten med produktionskulturen på landsbygden har tappats, förståelsen för villkoren för folk på landet är borta. Den svenska skolan har även bidragit med att utmåla människan som en art som bara förstör, förgiftar och utrotar. Det behövs en motvikt och där kommer Kajsa Olanderssons arbete in i bilden. Människa har inte bara haft negativt inflytande läs gärna http://lagmansnatursida.se/projektarbeten/kajsa%20mangfald.pdf

Stefan Edman biolog och känd författare/föreläsare skriver om Kajsas arbete

”Det var fantastiskt roligt att få "Biologisk mångfald" i brevlådan! Jag läser, fröjdas och blir stum av beundran hur väl du, Kajsa, lyckats sammanfatta forskningsläget kring detta viktiga ämne! Och hur du med detta kan vända synfältet för många av dina kamrater som kanske ser människan enbart som en problemfaktor i landskapet.”

Varför ska det vara så förtvivlat svårt att lära av tidigare människors arbete och erfarenhet. Vi vet hur vi ska få den största biologiska mångfalden, det är genom att människor upprätthåller öppna marker med hjälp av betesdjur. Enbart betesdjur fördröjer bara igenväxningen så efter ett antal år får bonden gå in med sågen, vet det av egen erfarenhet. Det är fråga om en symbios mellan människa och betesdjur som ger den största biologiska mångfalden.

Professor Urban Emanuelsson, som skrev ett förord till min elevs, Kajsas uppsats, sa till mig och har även sagt det till andra ”Om inte människor hade röjt runt i våra nordiska ekosystem som man har gjort hade vi bara haft 70 % av de arter som vi har idag undantaget mossor.” Detta är slutsatsen efter ett helt livs forskande i biologisk mångfald. Detta är något som inte framhålls.

Det finns även förståsigpåare som suttit i SLU styrelse och har haft en mycket konstig syn på människan jämfört med andra arter. En person i SLU:s styrelse har på finaste tidningsplats drivit tesen om att jordbruket är människans största synd mot naturen. Läs här http://lagmansnatursida.se/scroll/Ar%20jordbruket%20manniskans%20storsta%20synd.pdf

Varför skulle det vara bättre att bara se en sort av nötkreatur i landskapet när man skulle kunna se många olika sorter, det finns ca 800 korsningar av nötkreatur. Att de går inom hägn ungefär som massor av dovhjortar och en del kronhjortar vid Kobergs Fideikommiss i Västergötland gör dessa djur inte mindre ståtliga och betydligt trevligare att se än i de små utrymmena på djurparker. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cattle_breeds Highland cattle, Texas longhorn, Zubron, Sanga, Malnad gidda osv. Människan har verkligen lyckats att göra nötkreatursarten mycket mer varierad, spännande och intressant. Och ett flertal raser har imponerande tjurar att visa upp.

http://fof.se/tidning/2012/4/forvilda-europa

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/vildmarken-tar-over-i-europa '

Vildmarken tar över på olika ställen i Europa, på sämre marker och att man inte satsar på landsbygden på alla platser. Kallas Rewildering Europe. Här dyker konsumtionskulturen upp igen. Givetvis ska jakten vara reglerad och stora djur ökar i antal över större delen av Europa undantaget vissa östländer där viltstammarna gick ner efter sovjetblockets fall.

”Rewilding Europe började som ett initiativ av naturfotografer och människor inom turistnäringen men har vuxit och professionaliserats de senaste åren. I dag är ett 30-tal europeiska länder involverade med olika förvildningsprojekt. Och projekten skapar också opinion för att bevara djur som man inte tidigare tänkt på att skydda av rent ekonomiska skäl. I Albanien till exempel, har man just infört ett tvåårigt jaktförbud för att återställa och förbättra förutsättningarna för redan befintliga djurstammar.

Men det finns också kritiker bland biologer och zoologer som varnar för att återinföra nya djurarter utan ordentliga konsekvensbeskrivningar, och genomgångar av risker med projekten. Varför försvann egentligen djuren från början och klarar de sig verkligen här i dag? Och vad händer med andra djur och med växtlivet? Det finns tyvärr en del tidigare dåliga exempel på obetänksam inplantering som gått snett.

Men en annan lika tydlig åsikt bland både experter och amatörer är att trenden att förvilda och skydda landskap som överges av människan ändå i grunden är positiv. För första gången på länge förs nu konstruktiva diskussioner i positiv anda om bevarande av arter, och till och med ordet avfolkning har fått en helt ny och inte alltigenom deprimerande klang.”

Men först måste landsbygden avfolkas genom att förutsättningarna försämras med sevice av olika slag som bensinstationer, affärer, vårdcentraler och skola.

Själv sa jag upp mig från lärarjobbet i Vara kommun pga planerad försämring av service och nedläggning av skolor på mindre orter. http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka35/db15aug24.htm

http://rutgerstaaf.blogg.se/2015/august/min-uppsagning-2015-08-24.html

Hela Sverige ska leva har man tjatat om samtidigt som service på landsbygden försämras och det är inte bara i Norrland.

Argumentet med uroxen som upprätthållare av biologisk mångfald i exempelvis hagmarker är lika tokiga som fågelskådarnas argument om att ”nu för tiden finns det inte så många gamla träd för fåglar att bygga bo i så vi måste bygga fågelholkar”. Se mitt vederläggande av fågelskådarnas argument. http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2016/vecka23/db16jun08.htm

Ungefär samma sak sa man om vargen, den var så ekologiskt viktig enligt den stora rovdjursutredningen. SOU 2007:89. Intressant att vad de skriver om människan kontra vargen i denna utredning.

”Liksom allt annat liv på jorden är de stora rovdjuren, björn, varg, lodjur, järv och kungsörn en del av den biologiska mångfalden. De har genom sin interaktion med omgivningen och övriga arter en betydande funktion i ekosystemet.

Ett av de största globala problemen är den ökande förlusten av biologisk mångfald. I FN-projektet Millennium Ecosystem Assessment år 2005 konstateras att människan under de senaste 50 åren har påverkat och förändrat ekosystemen snabbare och mer dramatiskt än under någon annan tidsperiod i mänsklighetens historia. Till följd av mänsklig påverkan sker för närvarande utdöendet av arter med en kraftigt accelererad hastighet, vilket redan resulterat i en omfattande förlust av mångfald av liv på jorden. Exempelvis hotas var fjärde däggdjursart av utrotning.

Vidare: Historiskt har de stora rovdjuren haft en framträdande ekologisk roll, formad av ett långvarigt evolutionärt samspel mellan rovdjur – bytesdjur. Även om toppredatorernas roll kan variera i tid och rum är det ingen tvekan om att de haft en betydande roll i att forma beteendet och ekologin hos många andra arter. De stora rovdjurens roll förändrades emellertid − först successivt − och sedan alltmer då människan tog plats i det ekologiska systemet som jägare både på rovdjuren och på rovdjurens byten. Där de stora rovdjuren utrotats exponeras bytesdjuren inte längre för rovdjurens selektionstryck, vilket bl.a. kan innebära att bytesdjuren förlorar försvarsmekanismer som är nödvändiga då rovdjur finns närvarande.

Människans påverkan de sista 50 åren jämförs med vargens påverkan under mycket längre tid. Typiskt fokuserar man på människans negativa påverkan för att sedan utan invändningar kunna förespråka en ökning av rovdjuren utan att behöva ta hänsyn till landsbygdsbefolkningen med sina betesdjur vilka är så viktiga för den biologiska mångfalden.

Bönder lägger av med betesdjur och biologisk mångfald minskar. Mänskligt påverkade områden kan ha uppemot 50 arter per m². Inget ekosystem i naturen på våra breddgrader slår detta, inte ens vargdominerande ekosystem.

Olof Lidberg en känd svensk vargforskare säger att ”Visserligen studerar vi fortfarande ämnet, säger Liberg, men förklarar sedan att ekosystemen i Sverige klarat sig väl utan stora stammar av stora rovdjur.

– Hela Sverige har klarat sig mycket länge utan stora stammar av stora rovdjur, och vissa arter har ju ,vargen har ju varit borta helt, lodjuren har varit borta helt i hela Syd- och Mellansverige i flera århundraden nästan och ekosystemen har ju inte kraschat för det, säger Olof Lidberg”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4641756

Avslutar detta inlägg med att citera Professor Urban Emanuelsson som jag betraktar som Sveriges främste expert på biologisk mångfald.

”Kunskap om hur människan faktiskt format en del av den biologiska mångfalden i vårt land är viktig även för dagens svenskar. Då vi förstår hur tidigare generationer kunde påverka biologisk mångfald i positiv riktning utan att själva riktigt vara medvetna om detta kan vi dra lärdom av denna förståelse och tillämpa det idag, inte bara på samma sätt utan kanske även på nya områden.

Detta som människan gjort tidigare kan tjäna som inspirationskälla för många. Skolan skulle mer kunna betona hur varje elev/människa kan bli en positiv miljöfaktor för andra arter och inte bara ta upp vad man inte ska göra när det gäller naturen, inte slänga skräp i naturen, inte använda för mycket energi och så vidare.

Våra elever bör känna till detta och få lov att vara stolta över vad tidigare generationer har gjort och därmed få en mer positiv syn på människan som en viktig faktor för den biologiska mångfalden. Det man är stolt över är man också mer rädd om och kanske tar hand om.

Viktiga delar av den biologiska mångfalden i vår natur är således även det ett kulturarv från tidigare generationer som vi bör vårda och bevara.

Då nya bostadsområden och andra ingrepp i naturen planeras är det speciellt viktigt att ta tillvara på denna kunskap så att även städer och samhällen blir rika i biologisk mångfald, inte bara täckta av kortklippta gräsmattor vilka breder ut sig allt mer i flertalet av dagens samhällen.

Landsbygdspolitiken är dessutom mycket viktig för att bevara och förhoppningsvis kunna öka den biologiska mångfalden. Därför är kunskapen om detta särskilt värdefull för våra folkvalda. Här spelar till exempel riktlinjer för kommunernas inköp av lokalt producerad mat en viktig roll.

Vi vill även behålla de ekosystemtjänster som naturen erbjuder oss och därför är kunskap om att dessa kan påverkas av människan inte bara i negativ riktning utan även i positiv riktning värdefull.

Centrum för Biologisk Mångfald - CBM, är ett viktigt nationellt resurscentrum för kunskap om biologisk mångfald som fler bör känna till.

Urban Emanuelsson, Alnarp, 20 december 2013.

Citerat från http://lagmansnatursida.se/projektarbeten/kajsa%20mangfald.pdf