Dagens bild

En modern kopia av uroxen, en heck-tjur framtagen på 20 och 30-talet. Men en del forskare nu för tiden tror inte att Heckbröderna lyckades helt och hållet med sin bakåtavel. Nu ska de göra om detta. Bild från http://www.wikiwand.com/en/Heck_cattle

Ska vi ha en massa vilda djur i våra marker av den här typen? Är detta bra för vår miljö? År dessa djur bra för att bevara den biologiska mångfalden i vårt land nu när hagmarker växer igen? Eller är det ett roligt genetiskt avelsarbete som kan göra de som utför detta berömda?

Dessa djur kanske är betydligt aggressivare än älgar. Hur beter de sig då en bär och svampplockare kommer för nära dem?

”DNA-analyser visar att vår moderna boskap härstammar från totalt 80 stycken uroxar som levde i mellanöstern för 10 500 år sedan. Att så få individer är ursprunget till våra moderna kossor pekar enligt forskarna på att det inte var någon barnlek att få de vilda uroxarna tama......

Sammantaget var själva domesticeringen en fysiskt sett ganska tuff utmaning, påpekar forskarna.

– Att först och främst fånga in dem levande kan inte ha varit lätt. Att sedan dessutom föda upp dem och avla fram egenskaper som mindre storlek och ett lugnare temperament lär ha varit en avsevärd utmaning, säger Joachim Burger från universitetet i Mainz.” Denne tyske forskare har blivit känd för att ha visat genetiskt att de första jordbrukarna i Europa var immigranter och inte jägare som övergick till att bruka jorden.

Det låter nästan som Heck-boskap, läste följande om en nyfiken bonde. ”Han tyckte att så kallad Heck-boskap skulle vara ett intressant inslag på gården i Devon – men det höll på att ta en ände med förskräckelse när de långhorniga monstren angrep gårdens personal.

– De hade all avsikt att avlägsna dig från jordens yta om de fick syn på dig, säger Derek Gow.

Till slut såg han ingen annan utväg än att låta avliva 20 av de mest aggressiva djuren och behålla sex av de mer stillsamma.” Från ATL en lantbrukstidning. Dessa boskapsdjur var alltså extra aggressiva. Kommer de uroxar som man nu avlar fram bli lika aggressiva? Att tämja djur innebär att avla dem till att bli mindre aggressiva djur så människor utan större fara för livet kan hantera dem

Visst är det intressant med uroxar men dessa vilda/vildsinta djur tänker en del släppa ut i våra marker för att öka/bibehålla den biologiska mångfalden som riskerar att minskas när hagarna växer igen nu när vår natur rensas från nötkreatur. En av de mest effektiva sätten att rensa vår natur från tamboskap är att slicka ut djurskyddsinspektörer som mäter din gamla ladugård med centimetermått på alla håll och kanter. Och så vill vissa forskare få tillbaka detta vildsinta djur i våra marker som ersättning för de nötkreatur som djurskyddet har bidragit till att avliva.

Som elefanterna säger han. Skämtar han eller vad menar han med det? Dags att se på argumenten.

”Efter den senaste istiden, när de tjocka glaciärerna drog sig tillbaka, växte det upp lövskogar som täckte större delen av Europa. Det var inga täta skogar, utan parkliknande vidder med öppna ytor och stäppmarker, fyllda av djur.”

Låter nstan som tundrastäppen som var framträdande söder om inlandsisen, se längre ned om Beringia.

”I södra Sverige fanns till exempel mammutar, jättehjortar, myskoxar, vildhästar, visenter och uroxar. Efter hand som landskapet i Europa förändrades från stora skogar till städer och lantbruk trängdes de stora växtätarna undan och ersattes med tamboskap. Det medförde att många ursprungliga arter dog ut.”

Inga täta skogar säger han utan parkliknande vidder med öppna ytor. Sedan får vi reda på det var stora skogar som dessa djur befann sig i. Hur blev det parkliknande skogar? Människor koloniserade landet allteftersom isen drog sig tillbaka De öppna ytorna skapades kanske genom bränning av landskapet vilket har gjorts under tusentals år i Afrika.

Sedan läser vi att när landskapet i Europa förändrades från stora skogar, även om människan i södra delen av vårt land hade odlat upp marken, till städer trängdes de stora växtätarna undan och ersattes med tamboskap? På 1600-talet fanns det fortfarande stora skogar i vårt land men städerna var inte så stora ännu

Vi kan börja med att fråga när uroxen försvann från Sverige? Vi saxar från arbetet av Kajsa Olandersson http://lagmansnatursida.se/projektarbeten/kajsa%20mangfald.pdf

”I Boken Biologisk mångfald i Sverige, Naturvårdsverket, går det att läsa vidare ”Bönderna och deras boskap frambringade ett halvöppet, mosaikartat och parkliknande skogslandskap, betydligt ljusare än de täta lövskogar som hade funnits där tidigare. Naturlandskapet ersattes successivt av ett kulturlandskap/.../En alternativ hypotes är att det ursprungliga skogslandskapet inte alls var så tätbevuxet och skuggigt som vi länge har föreställt oss. Möjligen hölls det i själva verket halvöppet av vilda växtätare såsom uroxe, vildhäst, visent eller andra stora däggdjur. Men också den hypotesen har svårt att förklara hur och var arter som i dag hör hemma i odlingslandskapet lyckades överleva i Sverige innan jordbruket etablerades här- i vårt land försvann flertalet betesdjur tusentals år innan böndernas tamdjur kom hit.”

En person som driver denna hypotes om att det var de stora vilda växtätarna som skapade de öppna markerna vilka människan sedan tog över är Leif Lithander, vid Göteborgs naturhistoriska museum, han skriver.

”I och med odlingen började människan röja skog för att gynna grästillväxten, både för egen konsumtion och för tamdjurens. Sett i den längre historiens ljus förefaller det alltså som om vår art när hon tvingades börja med jordbruk och boskapsskötsel i hög grad övertog de stora betande djurens roll som landskapsformare. Bonden skapade således inte odlingslandskapet i egentlig mening. Hans ”odlarbragd” byggde på växt- och djurlivets uråldriga anpassningar till jättedjurens störningsregimer.”

Han menar alltså på att det var de stora betande djuren som öppnade landskapet och att det var människan som övertog deras roll i och med jordbrukets start. Han nämner bland annat uroxen och visenten som landskapsformare för att återskapa det ljusa lövskogslandskapet. Men hur var då exempelvis uroxen som landskapsformare?

Christina Brandt som gjort en avhandling vid Lunds universitet skriver följande i ämnet om uroxen.

”Liksom de flesta övriga bovider, däribland nötkreatur och bison, antar man att uroxarna har varit uteslutande gräsätare (Van Vuure 2005:213ff). Med andra ord föredrog uroxen antagligen öppna ytor med mycket gräs framför slutna skogsområden, något som även isotopstudier (15N och 13C) av sydskandinaviska uroxar visar (Noe-Nygaard et al 2005).

”Miljöförändring: Under tidig preboreal tid dominerades landskapet av skog beståendes av framförallt björk och tall. Det var ett öppet skogslandskap där både bison, älg och uroxe trivdes. Under den preboreala tidens gång växte dock skogen tätare då hasseln etablerades i de tidigare öppna skogsområdena. Det tvingade de stora gräsätarna till de gräsytor som fortfarande fanns runt sjöar och kärr. Förändringarna från ett tidigare arktiskt klimat till ett varmare postglacialt skedde fort, på bara några tiotals år (Björkman 2007:62f). Medeltemperaturen låg då runt 10 grader på sommaren. Under yngre boreal tid etablerades alen, som gärna växer i våtare områden, i södra Sverige och de öppna områdena runt kärren och sjöarna växte igen (Björkman 2007:69). Det innebar att uroxarna isolerades ytterligare till de få öppna ytor som fortfarande fanns runt om i skogarna. Medeltemperaturen under sommaren låg nu så högt som 18-20 grader. Så småningom, under övergången i atlantisk tid, växte dock skogen ännu tätare då ädellövträden såsom ek och lind etablerades och det var en miljö som inte passade de större herbivorerna som uroxen och älgen. Medeltemperaturen var runt 2 grader varmare än idag och den mesta av inlandsisen smälte. Det skapade en våt miljö som lade mycket land under vatten, vilket bidrog till isoleringen. Redan runt 9200 BP öppnades Stora Bält och isolerade den svenska halvön från den övriga kontinenten (Phillips 1980:116, Ekström 1993:83, Magnell 2012a). Medan älgen emigrerade norrut så dog dock uroxen ut.”

Även på http://sv.wikipedia.org/wiki/Atlantisk_tid finns det liknande information.

”Ädellövskogen var ljus och örtrik om våren, men under den tiden träden var lövade så var skogen mörk och marken nästan vegetationslös. (Lik dagens skånska bokskogar)Ljusare gläntor fanns vid sjöar, våtmarker och i bergsterräng, och möjligen där betande djur förekom rikligt. Bilden av en blandskog ska inte tas alltför bokstavligt, de olika trädslagen var ej blandade med varandra utan var utbredda alltefter sina olika miljökrav, där ek och lind fanns på de torrare markerna, och alm och ask på de fuktigare.”

Alltså var uroxen dålig på att öppna upp ytor så det blev betesmark enligt denna forskare. Uroxen kunde säkert likt dagens nötkreatur säkert fördröja igenväxningen men att skapa ett parkliknande landskap tvivlar jag på.

Titta på bildserien om vilka förändringar det blir om betestrycket ökar, mindre eldsvådor pga mindre kvarvarande gräs och mer träd trots elefanter.

Dessutom är gnuernas stora vandringar idag en företeelse sedan 60-talet. Dagens vandringar är ingen urminnes rest. Serengeti var under 1800-talet och tidigare betesmarker för mängder av nötkreatur.

I Afrika har människan bränt markerna för att ha bättre bete för boskap och att hålla marker öppna och då lättare kunna jaga. Se bildserien nedan hur det brinner under under årets 12 månader, sammanställning av satellitbilder.

”Fire has played a major role in perpetuating the grasslands. Even light burns are fatal to willows and cottonwoods. Most of the prairie forests have established themselves in areas protected from fires. River flood plains and upland ravines are usually spared from prairie fires, as slopes serve as a natural fire break. Trees also established themselves in fire shadows on the leeward sides of lakes, ponds and marshes. Lightning is a major cause of natural fires. The incidents of lightning fires have been estimated at 6 fires per year for every 3,600 square miles. Prior to European settlement, the American Indians started fires for hunting purposes, either to direct game or improve grazing land.”

Samma sak gjorde aboriginerna i Australien. Det var en sak som de först européerna la märke till. Det brann hela tiden i landet. Aboriginerna tände eldar förutom de stora naturliga eldarna som med jämna mellanrum gjort att Australien flora är på ett märkligt sätt anpassad till eldsvådor. Runt vår jord brände människor i naturen för att skapa utrymme och detta skapade öppna marker. I vår del av Europa var svedjebränning vanligt

Människan är den som skapar hagmarker. Betande djur fördröjer igenväxningen men betande djur skapar inte hagmarker. Tillslut fylls dessa också med enbuskar som nötkreatur inte gillar.

Under istiden var det gott om stora djur uppe i Beringia. Gott om gräs men ont om insekter vilket möjliggjorde dessa stora djurslätter, dessutom för kallt för träd. Att det inte fanns så många insekter gjorde att det fanns näringsrikt fruset gräs för mammutarna på vintern då deras ”skovelbetar” kom väl till pass.

Kanske fanns uroxen där också men då behövde vi ha en mer hårig variant kanske.

”During the summer, which is the only important time for growing, 24 hour sun and a very cold arctic would mean rain during the summer (but nearly none in the winter, a fact which is so strong in the North Western Lena that some years of our historical and present day times do not have enough snow to support skis or sleigh.) Hence, thick grass, which could be eaten later in the year.

Now in tropical or temperate regions, ants and termites eat most of the grass crop, 90% or so maybe. Not so in the arctic. They do live in the subarctic, mainly Formica it seems, but do not have much time to get the food, only two months or so. Permafrost also strongly limits nests, I would guess, as does temperature and as a backup food supply by bears, etc. after breaching the outer walls [the inner areas would be warm and loose, heated by the ant bodies]. Everything has to be packed into that narrow window or be frozen or be deep underground. Permafrost starts not very deeply.......

The lack of sugars of grass is why old grass is not as nutritious, I think. Ants take those sugars, or they decay from microbes. In Siberia of that period, there would be year around supply, since frozen food is better than no food, especially to a huge beast having an interior core temperature of a large organic mass. So large animals are very well represented and very small ones are hampered. No decomposition for 80% of the year, including maggots (who hibernate).