http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/lararna-saknar-kompetens-om-autism-och-adhd
Läs gärna och lyssna på intervjun.
Dagen skolpolitik är en återvändsgränd. Ett system som sliter ned lärare men även elever. Som lärare skulle man behöva vara en trollkarl, en superman, en förstående vuxen som samtidigt kan sätta ned foten och visa var skåpet ska stå. Man ska ha en individanpassad undervisning, låter bra eller hur. Från specialpedagogen får man ibland långa listor med anpassningar för elever i särskilda behov som man samtidigt ska ta hänsyn till när man har en undervisning som ska lära klassen att förstå fysik och följa läroplanen. Man ska kunna ta hand om utåtagerande barn plus barn i särskilda behov och dessutom fler och fler barn som inte har språket för att kunna läsa en lärobok. De faller på de sällan använda svenska orden trots att de är duktiga på vanligt vardagsspråk. En grupp där grabbarna blir extra bra på att spela pajas.
På en kompetensutvecklingsdag fick vi lyssna på en webbföreläsning om utåtagerande barn och hur man ska ta hand om dessa. Det går väl bra när man bara har detta barn, ett barn åt gången som denna psykolog hade. Men detta gäller inte för lärare de ska ha hela gruppen samtidigt med individuell anpassning så mycket som möjligt.
Det är för mycket ideologi i skolan som personer utanför skolan har hittat på. Det är viktigare för en elev att vara med i en grupp än att tillåtas att nå målen.
Det finns alltid någon senare på högre stadier som ska kunna rätta till brister och ha en kompensatorisk undervisning. För gruppen är viktigast. Fungerar det? Det individuella programmet på gymnasiet är det största nationella programmet idag vilket visar att något inte fungerar. Varför? För att gruppen är viktigast, viktigare än att elever ska uppfylla målen enligt kursplanen. Snällbetyg ges, förhoppningar om att det ska ordna sig, att eleven kanske mognar på ett bra sätt och börjar anstränga sig.
Vill då alla elever som har extra behov vara i stora grupper med andra som inte har samma behov? De ska vara i dessa grupper för att inte bli utpekade säger någon men har man andra läroböcker som är lättare, har man med en assistent, blir man då inte utpekad ännu mer?
Vet av egen erfarenhet att vissa barn i särskilda behov mår dåligt i stora grupper. En kille blev lycklig när han tillslut efter många år hamnade i en mindre grupp med andra barn i liknande särskilda behov.
Det nuvarande systemet är inte bra för lärare.
I lärarnas tidning http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2016/09/29/brist-pa-tillit-gor-larare-sjuka sägs det också ”Historiskt sett har lärare varit ett friskt yrke, men någonting har hänt – lärare är i dag överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken, sa Hans Flygare, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, under ett seminarium på TCO om rapporten.
– Lärarna upplever att samhällets respekt och tillit för dem som yrkespersoner har förändrats och att det pratas mycket om att skolresultaten sjunker och hur dålig skolan är. Detta sammantaget gör att känslan inuti börjar vackla, att man helt enkelt inte duger.”
Grundorsaken är att lärarjobbet har blivit alltmer omöjligt, omöjligt att uppfylla alla kraven som lärare har på sig.
Betygssystemet till exempel. Vi har ett betygssystem gjort av byråkrater som nyligen blivit justerat i den betydelsen att lärare inte ska ta allt för allvarligt på alla betygskriterierna. Dessutom ska en elev prövas för samma betygskriterie i tio olika ämnen ämnen, detta med att söka kunskap och vara källkritisk. Sexton kriterier ska uppfyllas för ett betyg, ok under tre år men eleven ska ju kunna visa att den uppfyllt alla kriterierna.
Ett bra förslag:
Lars Strannegård har ett konkret förslag för att avlasta lärarna. Det handlar om att lära av Frankrike. Där har skolorna så kallade elevvårdsenheter, team på skolorna som avlastar lärarna. Om en elev kommer för sent, till exempel, måste han gå direkt till elevvårdsenheten. Stör någon på lektionen rapporteras det till elevvårdsenheten. Enheten hanterar kontakten med föräldrar, frånvaro, mobbning och den kallar till möten. Läraren kan koncentrera sig på att undervisa.
Lärare väljer i regel läraryrket för att de vill undervisa. Det var inte sociologer, poliser eller PR-gurus de drömde om att bli när de sökte sig till skolans värld. Det gäller att hålla det i minnet. Numera talas det mycket om att höja lönerna för att ge läraryrket status. Och lönerna är definitivt en viktig pusselbit. Men människor tänker inte bara på lönekuvertets tjocklek när de väljer karriär.
Om samhället värderar läraryrket högt och visar det genom att låta lärare lära, då har vi i konkret handling givit läraryrket status. Men om politiker, föräldrar och samhälle fortsätter att bombardera lärarna med allehanda krav och önskemål, då urholkas statusen. De som kan, ger sig i väg. Se http://www.expressen.se/kvp/ledare/det-ar-lararna-som-har-nyckeln-till-framgang/