Dagens Bild - 10 maj  2016

Fast det är 115 meter kvar till trädgränsnivån under den varma Medeltiden enligt Kullman.

Ovan är framsidan på en rapport framtagen av Länsstyrelsen i Jämtlands län, utgiven 2015.
http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2015/Tradgrans-i-fjallen-webb.pdf

Hela den skandinaviska bergskedjan kan betraktas som en enda stor liggande termometer. Den rörliga temperaturkänsliga delen är trädgränsen. Den har gått upp med ca 200 m de senaste 100 åren efter att nedgången bröts alldeles i början på 1900-talet. Under 2000-talet har uppgången tillfälligt brutits, kylan har för tillfället stoppat vidare uppgång. Det är fortfarande 115 m kvar till medeltidens temperaturoptimum och ca 500 meter kvar till högsta temperaturoptimum alldeles efter istiden under stenåldern.

Vi saxar några rader från denna rapport: ”Trädgränsens nära koppling till klimatets föränderlighet bestyrks även av paleoekologiska studier i den skandinaviska fjällkedjan (Bergman med flera 2005; Oberg & Kullman 2011a,b; Kullman 2013). Det har visat sig att trädgränserna for fjällbjörk, tall och gran låg 500–600 meter högre än i dag under den varmaste perioden efter den senaste istiden, för 9 000–10 000 år sedan (Figur 9).

Därefter har den gradvis, med endast kortare avbrott, sänkts i takt med att klimatet långsiktigt blivit svalare, ända fram till det förra sekelskiftet. Som tidigare berörts så inträffade en uppflyttning av trädgränsen med drygt 100 meter for omkring 1000 år sedan, i anslutning till den Medeltida Värmeperioden (Kullman 2013). Därefter sänktes trädgränsen successivt under de kyliga århundradena fram till slutet av 1800-talet, en period som brukar benämnas Lilla Istiden.(Då var trädgränsen lägst, min kommentar)

Trädgränsens förändringar kan därför ses som ett mer generellt uttryck for ändrade växtförhållanden i fjällens ekosystem. Med andra ord, trädgränsen är en ypperlig och lättolkad indikator på klimatrelaterade ekologiska förändringar (Kullman 1998; Fagre 2003).

(De säger att trädgränsen stigit trots intensivt renbete och att stigningen är samma i hela fjällkedjan. Annars är området ovanför trädgränsen i Sverige mindre påverkat av människan än på många andra ställen i världen.)

Trots de fokuserade trädarternas olika överlevnads- och reproduktionsstrategier så har trädgränserna i hela fjällkedjan reagerat på uppvärmningen sedan början av 1900-talet med stigning i samma storleksordning (Kullman & Oberg 2009; Oberg & Kullman 2011a). Detta hade knappast varit fallet om betande djur eller andra lokala störningar skulle ha ett avgörande inflytande på trädgränsernas position.

Eftersom trädgränserna sedan början av 1900-talet och fram till 2007 har stigit med i vissa fall närmare 200 meter (se beskrivningen av varje lokal) och i god överensstämmelse med klimatets samtida uppvärmning (Oberg 2008; Kullman & Oberg 2009; Oberg & Kullman 2012), så kan de aktuella resultaten med företräde tolkas som att klimatet under omdrevsintervallet (år 2000 tills idag) förändrats i mindre gynnsam riktning för trädväxt på höga nivåer. Den regionala klimathistoriken (Figur 5 och 6) ger klara besked om att temperaturen under de senaste tio åren sjunkit avsevärt (från en mycket hög nivå) under såväl sommar som vinter.”
Samtidigt säger de att skogsgränsen är inte en lika bra indikator.

Leif Kullman skriver i sin rapport om den medeltida trädgränsen.

”By use of megafossil tree remains, preserved exposed on the ground surface, treeline shift over the past millennium was investigated at multiple sites along the Scandes in northern Sweden.

Difference in thermal level between the present and the Medieval period, about AD 1000-1200, is a central, although controversial, aspect concerning the detection and attribution of anthropogenic climate warming. Radiocarbon-dated megafossil pines revealed that the treeline was consistently positioned as much as 115 m higher during the Medieval period than today (AD 2000-2010), after a century of warming and substantial treeline upshift. Drawing on the last-mentioned figure, and a lapse rate of 0.6 °C/100 m, it may be inferred that Medieval summer temperatures were about 0.7 °C warmer than much of the past 100 years.” Min fetning.

http://www.landscapeonline.de/wp-content/uploads/DOI103097-LO201542.pdf

Se även Leif Kullmans häftiga bilder på megatallar från Medeltiden.