Bränslet i framtiden

Vilken källa till förnybar energi är viktigast för Europeiska unionen? Solenergi, kanske? (Europa har tre fjärdedelar av världens totala installerade kapacitet för solcellsenergi.) Eller vind? (Tyskland har tredubblat sin vindkraft kapacitet under det senaste decenniet.) Svaret är varken eller. Det överlägset största så kallade förnybara bränsle som används i Europa är trä.

I dess olika former, från pinnar till pellets till sågspån, trä (eller att använda sitt fashionabla namn,
biomassa) står för ungefär hälften av Europas förnybara energi. I vissa länder, till exempel Polen och Finland möter trä mer än 80% av efterfrågan på förnybar energi. Även i Tyskland, hem för Energiewende (energiomvandling) som har givit enorma subventioner i vind-och solkraft, kommer 38% av icke-fossila bränslen från detta material. Efter år där europeiska regeringar har skrutit om sitt högteknologiska, låga koldioxidutsläpp verkar den främsta repesentanten ändå vara bränsle från förindustriella samhällen.

 
The fuel of the future

WHICH source of renewable energy is most important to the European Union? Solar power, perhaps? (Europe has three-quarters of the world’s total installed capacity of solar photovoltaic energy.) Or wind? (Germany trebled its wind-power capacity in the past decade.) The answer is neither. By far the largest so-called renewable fuel used in Europe is wood.

In its various forms, from sticks to pellets to sawdust, wood (or to use its fashionable name, biomass) accounts for about half of Europe’s renewable-energy consumption. In some countries, such as Poland and Finland, wood meets more than 80% of renewable-energy demand. Even in Germany, home of the Energiewende (energy transformation) which has poured huge subsidies into wind and solar power, 38% of non-fossil fuel consumption comes from the stuff. After years in which European governments have boasted about their high-tech, low-carbon energy revolution, the main beneficiary seems to be the favoured fuel of pre-industrial societies